Som en hyllning till Lena Gustavssons Att

   handla utan att handla, En köpfri dag och 

   Kista+konst 2005 så gjorde Mallrats

   söndagen den 17e februari 2013 entré på

   Kulturhuset i Stockholm körandes

   kundvagnar. Genom att föra in vagnarna på

   Kulturhuset så höjs frågan om hur

   byggnaden allt mer kommersialiserats.

   Kulturhuset är ännu idag något av en fri oas
   under tak i Stockholm. Numera har det dock
   blivit väldigt tätt mellan caféer i byggnaden
   och det finns få platser att självklart sitta på
utan ett visst tvång att konsumera. Och när kundvagnarna även körs inne i konstmässan Supermarkets lokaler så anknyter de till konstnärsrollens ekonomiska villkor och politiska ställning. Är det kundvagnarna som ska fyllas?

  

  

   I Mallrats manér (mallra) arrangerades och
   bedrevs vandringen av och med Alva
   Schiöler, Alvin Wahlgren, Amela Edman,
   Emelie Meilink, Kristian Remnelius, Kristoffer
   Svenberg, Laura Edman, Leon Kuhn, Signe
   Alhström Skarstedt. Tack också till Elin
   Strand Ruin som lyfte idén om en hyllning till
   Lena Gustavsson och Kista+konst projektet.
   Ett projekt Lena Gustavsson drev
   tillsammans med Lars Arrhenius 2005.    

My Friend. Uppslag ur senaste numret av Gallerian utgiven av Framtidsbyrån. Paulina Cederskär, Jorunn Joiner, Sofia Kumlin.

Gallerian i Liljeholmen som ansluter direkt till Stockholms Tunnelbanenät. Gallerian invigdes 22e oktober 2009.

KÖN - Josefine Gyllensvärd

Är utvecklandet av virtuella butiker något som kan göra så att konsumtionen tar mindre plats och att det lämnas utrymme för andra gemensamma rum i framtiden? Hur ska vi göra så att flera olika värden spelar större roll i avgörandet för vilka platser det är som skapas i staden?

Privat - privat. Bilder fotade av Matilda Bakke och Alina Jansson i Sturegallerian.

Emelie Meilink, Cornelia Hinds, Alva Schiöler och William Björklund placerar ut fågelskulpturer och dörrar i gallerior. De söker efter mellanrum genom att utan särskilt given tillåtelse placera ut fåglar i miljöer främst utformade för konsumtion. De utforskar ett glapp mellan det förväntade. För dem som lägger märke till fåglarna ville de bryta ett invant mönster. När de placerar ut fåglarna inne i Gallerian på det här viset så vill de göra betraktaren uppmärksam på "Elefanten" i rummet. Elefanten i rummet som i det här fallet är just rummet i sig självt. De vill göra så att folk på ett nytt sätt uppmärksammar arkitekturen. Rum vi på sätt och vis tar för givet och mest ser till som något nödvändigt och praktiskt.

Fågeln i sig själv är stark symbol och vanligt förekommande i olika former inom samtidskonsten, konsthistorien och den offentliga gatukonsten. En skillnad när de placerar in fåglarna i den här arkitekturen är att det blir svårt att se fåglarna som fria.

Gruppen som kallar sig Nyckeln till frihet stötte på en hel del problem i sitt efterforskande, experimenterande och utförande. Det har rört sig om stressade och arroganta människor på plats i gallerian,  nitiska städare och vakter med regler att följa.

Sedan när deras dokumentationsvideo och presentation lades upp på youtube så plockades den inom kort bort från offentlig visning. Anledningen var att de hade använt korta klipp med copyright skyddad musik

Framtidsbyrån har release av Gallerian och når ut till läsare på plats i Gallerian Stockholm. Paulina Cederskär, Jorunn Joiner, Sofia Kumlin.

Skulpturen Instängd av William Björklund. Den här placerades sedan ut i hemlighet i en galleria som del av gruppen Nyckeln till frihets verk. En grupp som består av Alva Schiöler, Cornelia Hinds, Emelie Meilink och William Björklund.

Lovisa Nordlöf, Matilda Bakke, Sara Dehlin och Rebecca Carlheim-Gyllenskiöld annonserade efter överblivna kläder. Kläder som folk tänkt slänga eller lämna in till återvinning för välgörenhet. De fck på kort tid ihop väldigt mycket kläder för sitt projekt som blev till olika konstnärliga uttryck, aktioner och performances.

Här klär Sara Dehlin på sig en skulptur de gjorde genom att knyta ihop kläder. På så vis blir Skulpturen till en klänning med släp och de har en plan för att bege sig ut och vandra i shopping-gallerian med den på. (Kjesarens nya kläder). Vad som inte syns på bilden är hur mängden kläder som knutits samman gör den mycket tung.

Inga kläder kastades efter genomförda aktioner utan de lämnades in till återvinning och välgörenhet. Här på bilden syns en papperskorg belägen på östermalm där någon annan dumpat kläder.

Under två fullspäckade veckor utvecklade Laura Edman, Louise Silfversparre, Karin Jensen och Teresa Ranta ett familjespel. Köpcentret - Ett Äventyr För Alla med ©Fördomsfulla Spel som "utgivare". Spelet bjuder på en rad utmaningar och svårigheter. Spelplanen som är en karta över ett köpcenter är inte enkel att ta sig igenom. Det intressanta med spelet är hur det ställer spelarna inför konfrontationer med sina egna fördomar. 

Ett spel som spelar med stereotypa identiteter. Som exempel så kan två spelare inte stå på samma ruta eftersom de vill peka på den generella bilden av Stockholmare som dåliga på att socialisera. Är det inte på tiden att vi gör upp med den identiteten?

 

Stereotyper i miniatyr.

Ett Familjespel - Tidskrävande och svårt. Spelet bjuder också på en hel del som kan leda till diskussioner för de som möts vid spelbrädet.

         ¨

Oliver Norberg har gjort ett förslag över hur han vill föra in yttre rymden med svarta hål, meteoriter och dess okända mörker i shopping-gallerian. Det här ska leda till att människor ska stanna upp och söka på djupet. Med rymden så här närvarande i en ganska steril miljö är det enkelt att associera till diverse sciencefiction-filmer och inte minst Harry Martinssons diktepos Aniara.

Gruppen som började med att kalla sig Kjesarens nya kläder har rört sig och utmanat semioffentliga rum på flera sätt. De har bland annat adresserat överkonsumtion genom ett antal performanceaktiviteter och skulptur. Kläder har på olika vis placerats utanför de för oss självklara sammanhangen och blivit symboliskt laddade. De visar på spår och konsekvenser som annars göms undan i en shopping-galleria. Videos och fler bilder från deras olika aktiviteter kommer presenteras inom kort.

Mallrats vid Viktor-rydbergs gymnasium under delpresentation och förberedelser inför aktioner och interventioner i Stockholms shopping-gallerior.

Framtidsbyrån jobbar inför en release i Gallerian. Här är några smakprov på uppslag ur deras katalog. Framtidsbyrån är grundad av Jorunn Joiner, Sofia Kumlin och Paulina Cederskär.

Emelie Meilink, Cornelia Hinds, Wille Björklund och Alva Schiöler gick med i rörelsen av människor som aktivt vänder kassaklossen och lägger den på längden när de handlar.

Eller vad heter det egentligen? Kassapinne? Köpstav? Varuavskiljare?

Vad handlar det här agerandet om? Är den här rörelsen och det här fenomenet bara ett skämt? Eller diskuterar det rent av viktiga frågor? Pröva gärna själva att placera köpstaven så här när ni handlar och tänk efter.

Josefine Gyllensvärd under utvecklandet av sitt projekt som ännu nte bär någon titel. Kanske att en titel blir för definierande för projektet? Toalettkön är ett arbetsnamn.

Tisdagen den 8e Januari börjar med slask. Sergels Torg och plattan som går att beskriva som Stockholms bästa scen är idag inte alls särskilt gästvänlig.

Vi beger oss in i Gallerian för workshop, möte och diskussion. Andra rör sig i helt andra mönster på den här platsen. För så väldigt många andra är det väl inte som är här för något annat än att shoppa? 

Något som förmodligen kommer bli två intensiva veckor för projektet har påbörjats! Den första gruppen Mallrats är Estet 2:or ifrån Viktor-rydbergs gymnasium. De har så här långt arbetat flitigt och kreativiteten har verkligen flödat. De har visat prov på fritt men väl reflekterat utvecklande av idéer om vart de vill med projektet.

Innan Mallrats i ett tidigare projekt skulle klassen presentera olika förslag till offentlig utsmycknad. Här är ett verk av: Laura Edman.

Ska vi oroa oss över att en grupp planerar och tänker fram idéer med KATASTROF som titel på dokumentet?

Det delades rikligt med bra idéer mellan alla gruppens Galleria-råttor.

Men vad kommer ske?

Vid nästa tillfälle imorgon tisdag den 8e Januari ska vi börja på riktigt och bege oss ut och hänga i några av Stockholms Gallerior. Vi börjar morgonen med att hänga på låset vid Gallerian/Sergels Torg.





   


Ett förslag till från tidigare projekt om konst och utsmycknad i det offentliga rummet.


Solid, Lovisa Nordlöf

Fredagen den 23 november drog projektet Mallrats igång. Projektet innebär ett gemensamt kritiskt efterforskande av de offentliga, semi-offentliga och privata rummen i staden. Ett samarbete och skapande av och med ungdomar i Stockholm. Köpcentret som stadsrum adresseras, kommer kartläggas, experimenteras med och utmanas. Något vi ser som viktigt då Stockholm till största delen består av privata rum. Privata rum som ibland är av halvoffentlig karaktär.

Kreatörer av projektet: Alina Jansson Heikkinen, Alva Schiöler, Cornelia Hinds, Emeli Meilink, Jorun Joiner, Josefine Gyllensvärd, Karin Jensen, Kristoffer Svenberg, Laura Edman, Leon Kuhn, Louise Dyhlén, Louise Silfversparre, Lovisa Nordlöf, Matilda Bakke, Oliver Norberg, Paulina Cederskär, Rebecca Reimers Carlheim-Gyllenskiöld, Sara Dehlin, Sofia Kumlin, Sophia Desport, Teresa Ranta, William Björklund, Åsa Hodell (utökas under projektets gång)

Medarbetare och stöd för projektet: The New Beauty Council, Index, Moderna Museet

 Projektidé och koncept: Kristoffer Svenberg

www.kristoffersvenberg.com / www.newbeautycouncil.org / Mallrats på Facebook

Konst i offentligheten går att se som att den både kan göra eller förstöra ett offentligt rum. Det här beroende på hur konsten skapar ett tankemässigt interaktivt rum. Hur rummet tas i besittning genom konsten och vad den lämnar för utrymme. Hur blir det då om man fokuserar på att göra konst i privata rum som är av "semioffentlig" karaktär. Kan vi förändra dessa rum genom att behandla dem likt offentligheter? Göra dem mer synliga? Göra dem mer offentligt tillgängliga och föränderliga? Skapa förståelse för rummens begränsningar och hur dessa omgivningar och miljöer är performativa för vår kultur? Det vill säga: HUR MILJÖERNA VI RÖR OSS I PÅVERKAR OSS OCH VILKA VI ÄR.

 En konsthistorisk och relevant referens för Mallrats är Situationisterna som 
verkade mellan år 1957-1972. "Situationistiska internationalen".

Ett tidigt projekt som situationisterna ägnade sig åt kallades ”dérive”, vilket kan 

översättas med driva. Detta innebär att man vandrar omkring i stadslandskapet 

för att se hur de olika stadsmiljöerna påverkar sinnesstämningar och känsloliv. 

Man skulle stänga av de viljestyrda processerna och släppa fram ett lekfullt och 

konstruktivt beteende. Under vandringarna talade man med varandra om hur 

man upplevde olika saker och de blev på så sätt också ett instrument för att 

analysera sig själv. Ur detta utvecklades en teori om psykogeografi, det vill säga 

hur fysiska miljöer påverkar oss känslomässigt. SI menade att den modernistiska 

stadsplaneringen och arkitekturen bara bidrar till ett samhälle där människor blir 

allt mer isolerade. Den moderna staden reduceras till att bli en kuliss för konsumtion.