Emelie Meilink, Cornelia Hinds, Wille Björklund och Alva Schiöler gick med i rörelsen av människor som aktivt vänder kassaklossen och lägger den på längden när de handlar.

Eller vad heter det egentligen? Kassapinne? Köpstav? Varuavskiljare?

Vad handlar det här agerandet om? Är den här rörelsen och det här fenomenet bara ett skämt? Eller diskuterar det rent av viktiga frågor? Pröva gärna själva att placera köpstaven så här när ni handlar och tänk efter.

Josefine Gyllensvärd under utvecklandet av sitt projekt som ännu nte bär någon titel. Kanske att en titel blir för definierande för projektet? Toalettkön är ett arbetsnamn.

Tisdagen den 8e Januari börjar med slask. Sergels Torg och plattan som går att beskriva som Stockholms bästa scen är idag inte alls särskilt gästvänlig.

Vi beger oss in i Gallerian för workshop, möte och diskussion. Andra rör sig i helt andra mönster på den här platsen. För så väldigt många andra är det väl inte som är här för något annat än att shoppa? 

Något som förmodligen kommer bli två intensiva veckor för projektet har påbörjats! Den första gruppen Mallrats är Estet 2:or ifrån Viktor-rydbergs gymnasium. De har så här långt arbetat flitigt och kreativiteten har verkligen flödat. De har visat prov på fritt men väl reflekterat utvecklande av idéer om vart de vill med projektet.

Innan Mallrats i ett tidigare projekt skulle klassen presentera olika förslag till offentlig utsmycknad. Här är ett verk av: Laura Edman.

Ska vi oroa oss över att en grupp planerar och tänker fram idéer med KATASTROF som titel på dokumentet?

Det delades rikligt med bra idéer mellan alla gruppens Galleria-råttor.

Men vad kommer ske?

Vid nästa tillfälle imorgon tisdag den 8e Januari ska vi börja på riktigt och bege oss ut och hänga i några av Stockholms Gallerior. Vi börjar morgonen med att hänga på låset vid Gallerian/Sergels Torg.





   


Ett förslag till från tidigare projekt om konst och utsmycknad i det offentliga rummet.


Solid, Lovisa Nordlöf

Fredagen den 23 november drog projektet Mallrats igång. Projektet innebär ett gemensamt kritiskt efterforskande av de offentliga, semi-offentliga och privata rummen i staden. Ett samarbete och skapande av och med ungdomar i Stockholm. Köpcentret som stadsrum adresseras, kommer kartläggas, experimenteras med och utmanas. Något vi ser som viktigt då Stockholm till största delen består av privata rum. Privata rum som ibland är av halvoffentlig karaktär.

Kreatörer av projektet: Alina Jansson Heikkinen, Alva Schiöler, Cornelia Hinds, Emeli Meilink, Jorun Joiner, Josefine Gyllensvärd, Karin Jensen, Kristoffer Svenberg, Laura Edman, Leon Kuhn, Louise Dyhlén, Louise Silfversparre, Lovisa Nordlöf, Matilda Bakke, Oliver Norberg, Paulina Cederskär, Rebecca Reimers Carlheim-Gyllenskiöld, Sara Dehlin, Sofia Kumlin, Sophia Desport, Teresa Ranta, William Björklund, Åsa Hodell (utökas under projektets gång)

Medarbetare och stöd för projektet: The New Beauty Council, Index, Moderna Museet

 Projektidé och koncept: Kristoffer Svenberg

www.kristoffersvenberg.com / www.newbeautycouncil.org / Mallrats på Facebook

Konst i offentligheten går att se som att den både kan göra eller förstöra ett offentligt rum. Det här beroende på hur konsten skapar ett tankemässigt interaktivt rum. Hur rummet tas i besittning genom konsten och vad den lämnar för utrymme. Hur blir det då om man fokuserar på att göra konst i privata rum som är av "semioffentlig" karaktär. Kan vi förändra dessa rum genom att behandla dem likt offentligheter? Göra dem mer synliga? Göra dem mer offentligt tillgängliga och föränderliga? Skapa förståelse för rummens begränsningar och hur dessa omgivningar och miljöer är performativa för vår kultur? Det vill säga: HUR MILJÖERNA VI RÖR OSS I PÅVERKAR OSS OCH VILKA VI ÄR.

 En konsthistorisk och relevant referens för Mallrats är Situationisterna som 
verkade mellan år 1957-1972. "Situationistiska internationalen".

Ett tidigt projekt som situationisterna ägnade sig åt kallades ”dérive”, vilket kan 

översättas med driva. Detta innebär att man vandrar omkring i stadslandskapet 

för att se hur de olika stadsmiljöerna påverkar sinnesstämningar och känsloliv. 

Man skulle stänga av de viljestyrda processerna och släppa fram ett lekfullt och 

konstruktivt beteende. Under vandringarna talade man med varandra om hur 

man upplevde olika saker och de blev på så sätt också ett instrument för att 

analysera sig själv. Ur detta utvecklades en teori om psykogeografi, det vill säga 

hur fysiska miljöer påverkar oss känslomässigt. SI menade att den modernistiska 

stadsplaneringen och arkitekturen bara bidrar till ett samhälle där människor blir 

allt mer isolerade. Den moderna staden reduceras till att bli en kuliss för konsumtion.